Den där kännslan, Vart for den?
Få se då det är måndag den 6 oktober kl är 22:17 jag satte mig än en gång vid datorn varför vet jag inte men jaja ska skriva nå iallfall.
Jag vet inte hur jag ska förklara. Jag känner mig tom innombords. Det är någonting som känns fel och det är inte så kul.
Jag tittar på mitt liv det känns mest tomt.
Jag funderar på vad det kan bero på men jag vet inte å den här jävla bloggen ställer ju inga frågor så den kan ju fan inte hjälpa mig på nått sätt egentligen förstår inte riktigt varför jag skriver, men jag antar att jag måste utrycka vissa kännslor på något sätt.
Jag börjar bli gode less mitt liv, faktum är att jag inte ser något ljus i tunneln dom få gånger som jag ser att det börjar ljusna stryps tunneln åt och ljuset försvinner. Jag vet inte varför jag känner så här det är ju inte så att jag vill dö jag vill bara ändra mitt liv men jag vet inte hur eller till vad jag ska ändra det. Jag ser ingen framtid, jag tar var dag som den kommer men jag vet aldrig vad som händer. Man kanske borde fara bort ett tag synd att jag inte har råd annars hade jag följt med Peter till Thailand. Jag vet inte det känns tomt, jag sitter och funderar på vad det kan vara för fel, men kommer bara fram till att jag inte vet.
Men jag har kommit fram till att jag ska radera nåra nr från telefonen så att jag inte försöker kontakta dom som jag börjat gilla men som det väldigt tydligt skiter sig med. Det är nog lika bra då SLIPPER dom mig, då slipper jag få massa skit sen.
Äh hade inte tänkt skriva det här men jag bryr mig inte för det spelar ingen roll ska ändå inte ha nå med personen å göra.
Så här är det jag trodde inte det fanns tjejer som vet vad dom vill. MEN så sa en jag vet presis vad jag vill, fan va bra tänkte jag då kanske det finns nån fler. Men ack så jävla fel inte fan visste hon ju det, det finns tydligen inga tjejer som vet vad dom vill. Ja jag vet att jag drar alla över en kant men tar ni illa upp bevisa motsatsen då.
Jag ser ingen poäng med det här men det finns så mkt kännslor jag inte kan få ned i ord så det är helt sjukt, och just nu finns det ingne jag är villig att öppna mig för å prata om det, har ju hat sådanna personer förr men tyvär träffar/pratar jag med dom allt för sällan sorry antar det är mitt fel.
Äh fuck den här negativa inställnigen inte går ju det, follk kan ju tro att jag är depprimerad eller har dåligt självförtroende.
Jag saknar en tid i mitt liv då alltig bara flöt på jag visste vem jag kunde prata med jag hade faktiskt mkt roligare då än nu för tiden trodde aldrig jag skulle säga det men jag saknar en viss tid i Kalix. Men det var efter Joanne slutade som det blev mer tråkigt. Är det för att jag vet att en av mina bästa vänner hamnade långt ifrån mig? Hon är fortfarande mig vän och hon vet nog mest om mig men tyvärr träffas vi allt för sällan. Det var då när vi umgicks flera gånger i veckan som jag lärde känna mig själv och en av mina närmaste vänner vi hade kul typ se tv eller diskutera grejer känndes som att vi kunde prata i evigheter ta en cigg å känna lungnet. Det var då jag kunde glömma eller prata ut om mina problem och det var ingen som dömde mig bara stöttade mig det betyder fortfarande mkt för mig, det är bara synd att den possitiva kännslan jag hade då nästan är borta.
Nu är det forfarande den 6 oktober men klockan är nu 23:20 och jag ska nog gå å grubbla min säng istället.
Jag vet inte hur jag ska förklara. Jag känner mig tom innombords. Det är någonting som känns fel och det är inte så kul.
Jag tittar på mitt liv det känns mest tomt.
Jag funderar på vad det kan bero på men jag vet inte å den här jävla bloggen ställer ju inga frågor så den kan ju fan inte hjälpa mig på nått sätt egentligen förstår inte riktigt varför jag skriver, men jag antar att jag måste utrycka vissa kännslor på något sätt.
Jag börjar bli gode less mitt liv, faktum är att jag inte ser något ljus i tunneln dom få gånger som jag ser att det börjar ljusna stryps tunneln åt och ljuset försvinner. Jag vet inte varför jag känner så här det är ju inte så att jag vill dö jag vill bara ändra mitt liv men jag vet inte hur eller till vad jag ska ändra det. Jag ser ingen framtid, jag tar var dag som den kommer men jag vet aldrig vad som händer. Man kanske borde fara bort ett tag synd att jag inte har råd annars hade jag följt med Peter till Thailand. Jag vet inte det känns tomt, jag sitter och funderar på vad det kan vara för fel, men kommer bara fram till att jag inte vet.
Men jag har kommit fram till att jag ska radera nåra nr från telefonen så att jag inte försöker kontakta dom som jag börjat gilla men som det väldigt tydligt skiter sig med. Det är nog lika bra då SLIPPER dom mig, då slipper jag få massa skit sen.
Äh hade inte tänkt skriva det här men jag bryr mig inte för det spelar ingen roll ska ändå inte ha nå med personen å göra.
Så här är det jag trodde inte det fanns tjejer som vet vad dom vill. MEN så sa en jag vet presis vad jag vill, fan va bra tänkte jag då kanske det finns nån fler. Men ack så jävla fel inte fan visste hon ju det, det finns tydligen inga tjejer som vet vad dom vill. Ja jag vet att jag drar alla över en kant men tar ni illa upp bevisa motsatsen då.
Jag ser ingen poäng med det här men det finns så mkt kännslor jag inte kan få ned i ord så det är helt sjukt, och just nu finns det ingne jag är villig att öppna mig för å prata om det, har ju hat sådanna personer förr men tyvär träffar/pratar jag med dom allt för sällan sorry antar det är mitt fel.
Äh fuck den här negativa inställnigen inte går ju det, follk kan ju tro att jag är depprimerad eller har dåligt självförtroende.
Jag saknar en tid i mitt liv då alltig bara flöt på jag visste vem jag kunde prata med jag hade faktiskt mkt roligare då än nu för tiden trodde aldrig jag skulle säga det men jag saknar en viss tid i Kalix. Men det var efter Joanne slutade som det blev mer tråkigt. Är det för att jag vet att en av mina bästa vänner hamnade långt ifrån mig? Hon är fortfarande mig vän och hon vet nog mest om mig men tyvärr träffas vi allt för sällan. Det var då när vi umgicks flera gånger i veckan som jag lärde känna mig själv och en av mina närmaste vänner vi hade kul typ se tv eller diskutera grejer känndes som att vi kunde prata i evigheter ta en cigg å känna lungnet. Det var då jag kunde glömma eller prata ut om mina problem och det var ingen som dömde mig bara stöttade mig det betyder fortfarande mkt för mig, det är bara synd att den possitiva kännslan jag hade då nästan är borta.
Nu är det forfarande den 6 oktober men klockan är nu 23:20 och jag ska nog gå å grubbla min säng istället.
Kommentarer
Postat av: Joanne
Men gubben. Du kan fortfarande ringa å prata med mig om du vill. Önska att man hade bott närmare varandra, Saknar också den tiden. Vi hade alltid så roligt ihop. Hoppas vi ses väldigt snart. Du är alltid välkommen hit om du känner för att prata vännen. Kram
Postat av: maja
Thailand lät ett gäng skönt men gällivare finns ju faktiskt också, och det är lite billigare att ta sig hit ;P Pallra dig upp till halloween så ska vi nog se till att få dig på bättre humör!
Trackback
